Taggad och trött...
VEM kunde tro att det skulle vara så här jobbigt att börja skolan igen? Inte bara rent arbetsmässigt, utan även socialt och mentalt? Jag är helt slutkörd kan jag lova er, mina kära läsare.
Dagarna i skolan är långa, intensiva, idiotiskt schemalagda bitvis (ingen lunchrast eller rast längre än fem minuter från nio till två), känslomässigt jobbiga men samtidigt väldigt down-to-earth och bra upplagda. Enligt våra faddrar är första terminen rätt "lätt" akademisk medan termin 2 och 3 är horribla. Termin 1 till 3 räknas till Phase 1 som man sedan har en stor fastenta på *huuuu*. Nu kanske inte ni är så intresserade av min kursplan på läkarlinjen men eftersom att det är det hela min värld roterar kring just nu så får ni helt enkelt stå ut... :)
Det som jag tror jag känner är jobbigast i skolan är att de allra flesta som går där är rätt unga. Jag hade förväntat mig äldre än detta och blev nog lite chockad när majoriteten av folk kommer direkt från sin första examen, vilket betyder att de är 22 år. Och det är UNGA 22åringar. Jag känner mig som en gammal hagga, en cynisk relik från 1800talet ;) Överlag är det himla trevliga människor men det är jobbigt när man alltid ska känna sig som cynisk när man "vet" hur det brukar gå till i verkliga livet och att de flesta situationer inte är svarta eller vita (som kloka C sa till mig).
Dessa första 4 veckor av skola har gjort att jag känner mig som ett vrak på kvällarna/eftermiddagarna. Jag orkar knappt med något och jag ber om ursäkt om någon känt sig åsidosatt eller ignorerad. Jag har helt enkelt inte orkat. Tid har jag haft, men inte energin faktiskt.
Läste söta Helenas blogg häromdagen och såg att jag blivit taggad där:
Tydligen behöver JAG en bump i rumpan och uppdatera min blogg. Tack Sötsmula - jag har nog inte blivit "taggad" så många gånger förut!!
Enligt tradition ska man tydligen skicka vidare:
Linda: Allra sötaste du. En riktig vän som lyssnar och förstår när jag behöver prata. En alldeles underbar undebar pysselvän som jag aldrig hade lärt känna om jag inte pysslade!
Tettiz: I'm never blue with you Darling. Det skrev du på din fina layout och varje gång jag ser den ler jag inombords. Du är min borttappade syster från pysselvärlden och du har blivit en av mina allra närmaste vänner.
Petra: Min andra pyssel-syster. Jag vet att du inte varit på topp det senaste, men glöm inte att jag alltid finns här när det krisar eller om du behöver mer Reeses cups.
Liza: *bump i rumpen på att uppa bloggen* Du är en underbar vän, jag kan prata med dig om allt och när inte DU tjötar öronen av MIG så tjötar JAG öronen av DIG! Jag är så glad att vi träffades och kommer så bra överens!
Så där ja, det var allt för nu min sötisar! Jag ska få i mig lite brunch och sedan åka till bokhandeln och inhandla lite nya böcker, och säkert en och annan penna :D
Tata för now!!!
Dagarna i skolan är långa, intensiva, idiotiskt schemalagda bitvis (ingen lunchrast eller rast längre än fem minuter från nio till två), känslomässigt jobbiga men samtidigt väldigt down-to-earth och bra upplagda. Enligt våra faddrar är första terminen rätt "lätt" akademisk medan termin 2 och 3 är horribla. Termin 1 till 3 räknas till Phase 1 som man sedan har en stor fastenta på *huuuu*. Nu kanske inte ni är så intresserade av min kursplan på läkarlinjen men eftersom att det är det hela min värld roterar kring just nu så får ni helt enkelt stå ut... :)
Det som jag tror jag känner är jobbigast i skolan är att de allra flesta som går där är rätt unga. Jag hade förväntat mig äldre än detta och blev nog lite chockad när majoriteten av folk kommer direkt från sin första examen, vilket betyder att de är 22 år. Och det är UNGA 22åringar. Jag känner mig som en gammal hagga, en cynisk relik från 1800talet ;) Överlag är det himla trevliga människor men det är jobbigt när man alltid ska känna sig som cynisk när man "vet" hur det brukar gå till i verkliga livet och att de flesta situationer inte är svarta eller vita (som kloka C sa till mig).
Dessa första 4 veckor av skola har gjort att jag känner mig som ett vrak på kvällarna/eftermiddagarna. Jag orkar knappt med något och jag ber om ursäkt om någon känt sig åsidosatt eller ignorerad. Jag har helt enkelt inte orkat. Tid har jag haft, men inte energin faktiskt.
Läste söta Helenas blogg häromdagen och såg att jag blivit taggad där:
Tydligen behöver JAG en bump i rumpan och uppdatera min blogg. Tack Sötsmula - jag har nog inte blivit "taggad" så många gånger förut!!
Enligt tradition ska man tydligen skicka vidare:
Linda: Allra sötaste du. En riktig vän som lyssnar och förstår när jag behöver prata. En alldeles underbar undebar pysselvän som jag aldrig hade lärt känna om jag inte pysslade!
Tettiz: I'm never blue with you Darling. Det skrev du på din fina layout och varje gång jag ser den ler jag inombords. Du är min borttappade syster från pysselvärlden och du har blivit en av mina allra närmaste vänner.
Petra: Min andra pyssel-syster. Jag vet att du inte varit på topp det senaste, men glöm inte att jag alltid finns här när det krisar eller om du behöver mer Reeses cups.
Liza: *bump i rumpen på att uppa bloggen* Du är en underbar vän, jag kan prata med dig om allt och när inte DU tjötar öronen av MIG så tjötar JAG öronen av DIG! Jag är så glad att vi träffades och kommer så bra överens!
Så där ja, det var allt för nu min sötisar! Jag ska få i mig lite brunch och sedan åka till bokhandeln och inhandla lite nya böcker, och säkert en och annan penna :D
Tata för now!!!
